Saxån – Braåns Vattenråd

Vattenvård

 

Anläggning av lekområden enligt Hartijokimetoden

När man återskapar lekplatser för fisk så måste det vara en fors/strömsträcka. Öring behöver grus och sten i strömmande vatten för att föryngra sig. Välj helst en plats där det finns lekgrus och accelererande vattenhastighet, oftast vid forsnackar och trösklar.

Ett lekområde för laxfisk är en bottenyta med grus och sten i blandade storlekar, s.k. lekgrus, där fisken väljer att lägga sin rom. Lekgrus är rundade stenar i storleksintervall 1-5 cm. Om lekgruset har en bra blandning är risken mindre att det spolas bort i högflöden.

Öringen leker på hösten, beroende på vattentemperaturen. Honan gräver en lekgrop bland grus och sten där rommen läggs. Därefter ger hanen ifrån sig sin mjölke. De befruktade romkornen ligger sedan i lekgropen hela vintern till dess rommen kläcks på våren. För att romkornen ska överleva vintern behöver de ligga skyddade och samtidigt få god genomströmning av syrerikt vatten av god kvalitet.

Genom att använda speciella redskap (lekbottenredskap) placeras stenar som hjälper till att stabilisera leknacken (bild 1). När en ren yta är skapad används omkringliggande grus i bäcken för att bilda lekområdet. Därefter filtrerar man bort sand och ta bort de stenar som är för stora. Grusmängden på ett lekområde bör vara 15­30 cm i mäktighet och lekområdet bör vara ca 1-1,5 meter lång och ca 50-­80 cm i bredd. Vid brist på lekgrus går det bra att tillföra naturgrus utifrån. Krossat stenmaterial får inte användas, då fisken kan ta skada.

Det är också viktigt att det finns bra uppväxtplatser för ynglen nedströms lekområdena. Det spelar liksom ingen roll om vi tar bort vandringshinder och förbättrar vattenkvalitén om vattendragen inte producerar ung fisk!

Framöver kommer det att återskapas fler lekområden i Saxån-Braån för att öka antalet fiskar!

 

T hö: Lekbotten i Dösjebro

 

Översilningsprojekt vid Björka, Sjöbo kommun

Plankarta med föreslagen utbredning av våtmarksområde och planerade kanaler.  Idag planeras att vatten skall rinna ut över markerna under större delen av året, och att man endast skall stänga vattentillförseln strax före skörd eller när det av annan anledning behövs ur brukningssynpunkt. I övrigt planeras anläggningens vattentillförsel regleras genom en fast dämningsanordning som förhindrar vattenuttag från ån under perioder med så låga flöden att vattenuttag riskerar att skada djurlivet i ån, och dessutom begränsar avledningen vid riktigt höga flöden. Syftet idag är inte heller att öka produktionen, utan blötläggningen syftar främst till att ta bort näringsämnen från åns vatten och att gynna den biologiska mångfalden med extra fokus på strandpaddan (Bufo calamita). Vidare syftar projektet till att utveckla områdets värden för friluftslivet och att restaurera och synliggöra en kulturhistorisk översilningsanläggning med tillhörande naturmiljöer. Inom ramen för projektet föreslås anläggning av 13 mindre dammar med en varierande storlek mellan 0,05 -0,2 ha och en sammanlagd yta på ca 1,8 ha. Projektet blev färdigställt 2016?

Föreslagna dammar är mörkblå, befintliga dammar ljusblå.

Se miljökonsekvensbeskrivning, 2011 >>

Säbybäckens naturområde

 

I samband med ett större projekt för att skapa attraktivt boende i norra Landskrona skapas ett helt nytt rekreations- och naturområde vid Landskronas norra rand. Tanken är att boende och besökande med tiden ska kunna vandra från havet längs Säbybäcken ända till Landskrona station. Ett helt nytt rekreations- och naturområde skapas kring ett tidigare rätt trist jordbruksdike. Området som Vattenrådet besökte var en tidigare helt kulverterad sträcka (ca 600 m) av Säbybäcken som flutit fram under jord i rör. Nu tas bäcken åter upp i dagen och ges ett nytt slingrande lopp. Det skapas ett så kallat tvåstegsdike där bäcken kan flyta fram i en lite distinkt fåra under lågflödesperioder och svämma över sina bräddar när så behövs och därmed rena vattnet. Det ska anläggas stigar och sättas ut bord och bänkar för att naturen ska kunna avnjutas av alla besökare. Träd och buskar ska planeras och “lekgrus” läggas ut för öringens älskog.

                                                                                                                                                                                                                     

Åmansboken är en bok om allt som rör åar och hur de kan skötas. Åmansboken är ett innehållsrikt dokument som kan fungera som ett uppslagsverk när det gäller åar, dess skötsel och hur man kan förbättra kvalitén när det gäller vatten, omgivningar och biologisk mångfald.

Åman var förr den person som hade ett avsnitt av ån att övervaka och sköta. Den skulle rensas på våren och stränderna röjas och man skulle se till att inte någon tjuvfiskade.


Dokumentation över kontrollprogram, vattenvårdande insatser och inventeringar hittar man under Arkiv >>